Fastigheten

 
Assessorsgatan 1618 och Grindsgatan 39-41
 
Medan kvarterets norra del fick en enhetlig bebyggelse redan åren 1903–1904 fastlades stadsplanen för södra delen först 1913 och åren 1923–1924 lät Stockholms stads Fastighetskontor projektera och uppföra dessa hus.

Husen utgör en komposition i tre delar där mittdelen är den utåt mest påkostade.

Under 1920-talet var nyklassicismen ledande stilideal och husen uppvisar många tidstypiska drag. Karaktäristiskt är de släta fasaderna med slammad puts och regelbundna fönsterrader, tvåluftsfönstren med tre lika stora rutor liksom den markerade bottenvåningen och obrutna takfotslinjen med ett tak som inte kragar ut över taklisten. Utsmyckningen är sparsam med antikiserande motiv från klassicismen som pilastrar, gavelstycken ovanför en del fönster, en naturstensomfattad entré och de runda lunettfönstren högst upp.

Grindsgatan har funnits som namn sedan 1600-talet.

Grinds tegelbruk låg vid nuvarande Eriksdalsbadet och är omnämnt 1578. Trakterna var långt fram i tiden utnyttjade som betesmarker för invånarna på Stadsholmen och vid huvudvägen utifrån staden fanns antagligen en grind i inhägnaden som gett upphov till namnet.

Nuvarande Grindsgatan fick sitt namn 1949. Tidigare utgjorde den en del av Swedenborgsgatan efter vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg.

År 1743 förvärvade Emanuel Swedenborg en malmgård på Söder där han levde fram till sin död. Assessorsgatan vill erinra om hans period som assessor vid Bergskollegium.